HEMTREVNAD med broderade väggbonader

Det fanns en tid då broderade bonader med kloka visdomsord och vackra, tilltalande motiv hade sin självklara plats över kökssoffan i vart och vartannat svensk hem. Idag hänger de i våra sommarstugor och ger en känsla av kontinuitet, trygghet och tradition i en stressig tid.

Foto Anders Norrsell, Jönssonbilder AB.

Broderade bonader är en sentida variant av de målade bonaderna, antingen på väv eller papper, som var vanligt förekommande på 1700-talet och in på 1800-talets första hälft. Ordet bonad kommer från fornsvenskan och betyder bereda, göra i ordning. Men det vi i dagligt tal menar med bonad, är de broderade vepor, ofta med olika verser och ordspråk, som hängde ovanför kökssoffan, sängen eller i farstun i svenska hem för snart hundra år sedan.

Stort utbud hos postorderfirmor
Det var med postorderkatalogerna och mönstertidningarna runt sekelskiftet 1900 som mönster till bonader spreds till en bred allmänhet. Åhlén&Holm, Oscar Ahrén och John Fröberg i Finspång var några av de mer välkända postorderfirmorna som hade bonader i sitt sortiment. Åhlén&Holm visade i vinterkatalogen 1912-1913 upp tre olika motiv, för att tre år senare ha ett utbud på 31 olika. Moti­­­ven var av skiftande slag, men nästan alla har någon form av blommor, ofta rosor, vidare tomtar, änglar, skogs- och lantbruksmotiv, människor i nationaldräkt, kyrk­­liga motiv och givetvis den röda stugan med sjön i bakgrun­­den och kyrkan på höjden. Dess­­utom var ordspråk och bibelspråk också vanligt före­­kommande, som Solsken på högtidsdag, Solsken i hvardagslag eller Tacksamt hjärta och god vilja, förmår mycket.

Runt 1920 hängde broderade bonader i snart sagt varje hem, men merparten hittades bland torpare och bönder. Att bro­­­dera var den tidens fritidssysselsättning, men givetvis skulle andra viktigare sysslor vara klara först. Men att bara sitta om kvällarna, utan att ha något i händerna, var otänkbart. Fästmör och blivande husmödrar broderade för att ha väggbonader färdiga att sätta upp när man fått ett eget hem som skulle smyckas.

Hemmagjort med märkgarn
Bonaderna köptes med uppritat mönster, men gar­­net fick man skaffa själv. Trots samma mönster är inte en bonad den andra lik, eftersom olika färger och stygn gör dem unika. Någon har broderat i det närmaste perfekt, medan en annan har sytt något valhänt. Tänk själv att sitta och brodera med valkiga arbetarhänder! Oftast använde man sig av pärlgarn, men ibland var det även märkgarn. På 1920-talets andra hälft kommer dock en nyhet; moulinégarnet och till konturer av ansikte och händer kan också lingarn förekomma.

Foto Anders Norrsell, Jönssonbilder AB.


Alla hade emellertid inte tillgång till postorderkataloger och det kostade ju pengar att skicka efter mönster. Därför valde en del att själv klippa till en bonad av uttjänta lakan och att själv rita möns­­ter och text. Till dessa hemmagjorda bonader an­­­vändes oftast märkgarn, som man hade hemma - rester från när handdukarna märktes. Givetvis lå­­na­­de man också mönster av varandra vid kalas eller av en grannfru. Kyrkliga syföreningar fanns i nästan varje liten by och här kunde man få uppslag till nya mönster och upplyftande ordspråk. Ett annat sätt att komma över bonader var förstås att köpa dem av kringvandrande knallar som givetvis hade sådana till salu.

Breda kantbårder äldst
Att datera bonader kan vara ytterst vanskligt. Den bonad som köptes från ett postorderföretag 1920, kunde kanske även köpas i en katalog 20 år senare. På de äldsta är kantbårderna dock bre­­da, medan de yngre har smalare bårder. De äldre bonaderna är för det mesta broderade på linne, för att längre fram vara broderade på så kallat halvlinne - lin blandat med bomull. Kommer vi fram till 1940-talet är bomull helt dominerande.

Foto Anders Norrsell, Jönssonbilder AB.

Med tiden blev de broderade bonaderna omoderna. De an­­sågs inte tillräckligt fina längre och hade ingen konststatus. De ersattes i stället av färglitografier och oljetryck. Bonaderna gick till lump eller trasmattor. Men idag säljs de broderade bonaderna på auktion en och en till högre pris, efter att tidigare ha sålts i en hög med tyger, ofta för en spottstyver. Det kanske har blivit tid för omvärdering av detta kvinnliga hantverk.
Text: Gert Backe

Prova 3 nr av Antikvärlden för 99 kr!

Fyll i formuläret nedan för att beställa en prenumeration på Antikvärlden.
*Namn: 
*Adress: 
*Postadress: 
*Telefon: 
*Din E-post:  


Just nu 1150 objekt

 
Annons Pil ner



Annons Pil upp