Winston Håkansons blogg

Winston Håkansons blogg
Winston Håkanson berättar här om vilka antikviteter han gillar och vilken konst han skulle vilja köpa. Winston är Editor at large och älskar att gå i antikaffärer och rota bland samlarföremål och småprata med antikhandlarna. Han medverkar regelbundet med marknadsöversikter i tidningen Antikvärlden.
 
Roliga auktioner och antikmässor värda ett besök kommenteras här, liksom händelser, företeelser och skvaller i antikvärlden. Läsare av nyhetsbrevet Utropet och den tidigare kolumnen Noterat i Nora kommer att känna igen sig.

Köpvärt i Uppsala

Det är månadsauktion hos Uppsala Auktionskammare idag och imorgon 26-27 mars. Visningen var förmodligen den sista månadsauktionen som hölls på Eddagatan, I augusti går flytten till gamla Riksbankshuset i Uppsala.

Som alltid fanns ett roligt virrvarr av allmoge (många skäkteträn), trevliga gustavianska småmöbler som pallar, samarbetsbord, men också moderna möbler och rätt mycket ful 1800-talskonst. Så plötsligt glittrar det fram två riktigt fina Mosse Stoopendal fåglar.

Man slås av utbudet av stora serviser. Nr 1241 är 25 delar Blå Eld av Hertha Bengtsson , utrop 1500-2000 kronor! Eller nr 470 som är 55 delar mat- och kaffeservis Blå Blomst för Kungl Dansk i förstasortering (2-3000 Up).

Värst av allt är nr 1222 med 90 delar ostindiskt Kinaporslin i Qianlong och Jiaqing, dvs slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. Utropspriset är 5-6000 kronor! Om man tänker sig 200 kronor delen, vilket är extremt lågt, så blir priset 18 000 plus 22.5% provision.

Nr 1222 är 90 delar ostindiskt porslin Qianlong och Jiaqing som säljs 27 mars (5-6 000 Up).


Kommentarer

Bertil, - Torsdag 29 mars 2012

Tänkte väl det

Tyckte väl att det var ett alldeles för lågt utropspris på den Ostindiska servisen. Var det mycket skador?
Winston, - Onsdag 28 mars 2012

20 000 kr

Kinaservisen om 90 delar gick till slut för 20 000 kronor (5-6000 Up).

Kommentera artikeln

*Namn:  *E-post (visas inte på sidan): 
 
*Rubrik:  *Vad är 4 + 2 (säkerhetsfråga)?  
*Meddelande: 

Vad hände med Andy Warhol?

Veckans snackis bland konstintresserade är vad som egentligen hände med målningen The last supper eller Den sista måltiden på Bukowskis Contemporary auktion i Stockholm den 14 maj. Målningen hade fått ett fabulöst utropspris om 60-80 miljoner kronor. Ingen målning har fått ens en tredjedel av det utropspriset i Sverige.

Redan före auktionen surrade det mycket kring denna en av Andy Warhols sista målningar, avslutad 1986 strax före hans död. Bakgrunden är att det i flera år har förekommit ett envist rykte att Bukowskis lämnat garantier till säljarna av betydande konstverk. Sådana garantier lämnas till och från av de stora internationella auktionshusen. Där anges i förekommande fall sådana garantier i katalogen och även av utroparen.

I Sverige förekommer inga sådana garantier. I alla fall inte officiellt, och det ses med ogillande av marknaden. Bukowskis har inte heller medgivit att de skulle ge några garantier till sina säljare. När klubban föll i onsdags nåddes inte utrop och Den sista måltiden förblev osåld. Men en stund senare meddelades det att man fått kontakt med en köpare, som bjudit 50 miljoner, vilket tydligen säljaren accepterat. Med säljprovisionen 22.5 % blev det 61 miljoner. Men provisionen är inte 22.5 % på så stora summor. Detta belopp ändrades också senare till 58.250 000 kronor. Lite konstigt. Varför skulle en köpare vara beredd betala full provision i det läget? Eller gjorde han inte det?

Frågan är vad köparen egentligen betalade och vad auktionsfirman tjänade på affären. Envisa rykten gör gällande att det var en utlandssvensk som var säljare. Det var därför denna internationella tavla hamnade i Sverige och inte i London eller New York. Priset 60-80 miljoner var också väl tilltaget internationellt sett. Säljaren har enligt samma envisa rykten fått betalt i förväg. Oklart hur mycket. Om Bukowskis säger att de inte har lämnat någon garanti, och vi måste tro dem förstås, återstår möjligheten att någon i auktionsfirmans närhet har köpt målningen efter klubbslaget, när ingen spekulant dök upp.

Det kan ju vara värt några miljoner att få ståta med ett sådant makalöst försäljningspris.

Jag vill gärna bli motsagd om detta inlägg.

Kommentarer

Erik Karlsson, - Onsdag 21 maj 2014

Warhol

Hej Winston. Förmodar att du inte sätter en enda krona emot min instinktiva gissning direkt efter auktionen att köparens efternamn börjar med "L"? Erik ( fotografen )

Kommentera artikeln

*Namn:  *E-post (visas inte på sidan): 
 
*Rubrik:  *Vad är 4 + 2 (säkerhetsfråga)?  
*Meddelande: 

Alfred Grenanders möbler på auktion i Helsingborg

På vårens Kvalitetsauktion hos Helsingborgs Auktionsverk i söndags såldes en sällsynt samling möbler av Alfred Grenander. Denne arkitekt och formgivare föddes  1863 och kom att tillbringa större delen av sin karriär i Tyskland. Där är Grenander betydligt mer känd än i Sverige. Mest uppmärksammad är han för medverkande i ritningarna av Berlins tunnelbana.

Alfred Grenander ritade och lät uppföra Villa Tångvallen i Falsterbo, som stod färdig 1907. Inventarierna har till stor del stått kvar intakt sedan dess. I söndags såldes en stor del av möblerna på Helsingborgs AV.  De var också ritade av Grenander i en elegant men lekfull jugendstil. Eftersom de var i originalskick, var de bitvis ganska slitna.

Högst gick sex vitmålade matsalsstolar med hög smal rygg och originalklädsel. Slutpriset blev 110 000 kronor, trots slitage. Men då medföljde extratyg till stolarna (30-40 000 HAV nr 1). Ett par vita klaffbord hörde till matsalsstolarna. Vardera bordet var uppfällt 88x89 cm och såldes för 36 000 kronor (8000 HAV nr 2).  Se nedan.

En vitmålad buffé med fyra dörrar och underhylla gick för 3000 kronor (6000 HAV nr 8), men den var lite sliten. Däremot såldes ett kvadratiskt bord med en liten låda på var sida för 27 000 kronor, trots en gulaktig patina (6000 HAV nr 10), och ett par kolonnskåp i gulaktig färg nådde utropets 9000 kronor.

En sliten gripsholmsfåtölj med trasig rygg var bara tillskriven Grenander och klubbades för en tusenlapp (2000 HAV). Riktigt tuff var en rödmålad smal hög  hylla, som klubbades för 3000 kronor. Den hade jag kunnat leva med (2000 HAV nr 29).

Kommentera artikeln

*Namn:  *E-post (visas inte på sidan): 
 
*Rubrik:  *Vad är 4 + 2 (säkerhetsfråga)?  
*Meddelande: 

Svenska gåvor till Ryssland

I onsdags var det stort releaseparti på Riddarhuset i Stockholm. Susann Silfverstolpe presenterade den bok som hon arbetat med i 14 år, och som nu efter många besvärligheter var färdig. Utgivare är Atlantis Förlag och boken kom ut samtidigt på svenska, engelska och ryska.

Alla var där, som man säger. En månghövdad företrädesvis silvergrå publik satt på bänkarna i Riddarsalen och lyssnade när en briljant Susann förtrollade sin publik med den enastående historien om när svenskarna vid sex tillfällen reste till Ryssland och överlämnade överdådiga silvergåvor till de ryska tsarerna.

Med klar röst och ett inbjudande leende förklarade Bukowskis tidigare silverchef att
"Det  här blir långt. Men det är spännande."
Och sedan berättade hon med stor inlevelse hur de sex ambassaderna från drottning Christinas tid 1647 till Karl XII 1699 reste till Ryssland. Med upp till 200 slädar och hundratals föremål reste man över isen och Ålands hav och uppvaktade tsarena med dessa gåvor. I gengäld fick svenskarna sobelskinn.

Det mesta av dessa unika silverföremål, som är av en enastående kvalitet, finns nu i Kremls skattkammare. Boken kostade vid detta tillfälle 600 kronor och är ett fantastiskt referensmaterial med bilder på alla föremålen och många andra samtida illustrationer. Den kommer att återberättas av Märta Holkers i Antikvärlden.

Kommentera artikeln

*Namn:  *E-post (visas inte på sidan): 
 
*Rubrik:  *Vad är 4 + 2 (säkerhetsfråga)?  
*Meddelande: 

Totalt lurad!

I fredags skulle jag äta middag med mina fyra barn inför en stundande födelsedag. Trodde jag. Äldste sonen Philip hämtade mig, men vi skulle först förbi hans studio och hämta något.

Där stod 40 glada personer och sjöng. Det var hela redaktionerna på Antikvärlden och Gård&Torp, det var expertpanelen och våra gamla favoriter av fotografer och frilansare. Här var Mats Lindström som gav mig chansen att starta Antikbörsen, som den då hette. Där var representanter för de stora auktionsfirmorna. Göran Gudmundsson som just sålt Gysinge Centrum för Byggnadsvård var där.

Tom Österman som  var omslagspojke på det första numret av Antikbörsen 1993 var också där och Björn Vingård som var siste styrelseordförande i Antikbörsens Förlag hörde till många talare.

Det sjöngs specialskrivna sånger, operasångerskan Karin Nybom sjöng och överlämnade ett glas fyllt med whisky, vilket jag lyckligtvis inte drack upp genast,men senare delade med Tom Tom. Så kan det gå till en fredagskväll när Antikbörsens Förlag hade sin sista fest och firade av sin gamla Antikboss (!) som nu snart slutar på förlaget. Tack för en underbar kväll!

Kommentera artikeln

*Namn:  *E-post (visas inte på sidan): 
 
*Rubrik:  *Vad är 4 + 2 (säkerhetsfråga)?  
*Meddelande: 

Stort intresse i Maastricht

Den 27:e antikmässan TEFAF i Maastricht stod sig väl jämfört med tidigare. Under några dagar i mars landade 375 privatplan på den lilla flygplatsen utanför staden och hängivna samlare kunde åka in till den fina mässan och handla.

Och de 272 utställarna sålde bra i år. Både konst, kinesiska antikviteter och designföremål stod högt i kurs. Dickinsons från London hade en van Gogh med en intagande väderkvarn i underbara färger, som var på väg att säljas. Det finns bara någon till i privat ägo.

Det är just det som är problemet - eller möjligheten. De riktiga fina konstverken och konsthantverksföremålen går åt. Museer köper upp dem, och drar därmed bort föremålen från marknaden. Dessutom bildas det nya museer hela tiden. Senast i raden är ett antal kinesiska museer, som alla ska köpa ihop var sin samling.

Möjligheterna till det är inte så stora. Det är just på en antikmässa av hög standard, som man kan finna föremål av museiklass. På TEFAF i Maastricht går ett stort antal jurygrupper igenom samtliga föremål. Alla utställarna måste skriva listor på samtliga föremål i montern och sedan får de inte vara där, när juryn bedömer föremålen.

Moulin de la Galette 55x38 cm utförd 1887 av Vincent van Gogh (1853-1890) fanns hos Dickinson från London i Maastricht.

Kommentera artikeln

*Namn:  *E-post (visas inte på sidan): 
 
*Rubrik:  *Vad är 4 + 2 (säkerhetsfråga)?  
*Meddelande: 

Snart Antikmässan TEFAF i Maastricht

Nu börjar det dra ihop sig för alla stora antik-och konstvänner. På fredag öppnar den stora europeiska Antikmässan i Maastricht i Holland. Det har blivit årets ledande evenemang och alla som är intresserade av konst och antikviteter åker dit.

Mässan pågår till och med söndag den 23 mars. Över 260 utställare från  nästan hela världen är där. Bäst är att åka några vardagar. Helst bör man vara där mer än en dag. Jag brukar flyga via Bryssel, sedan kan man ta tåg till Maastricht, eller dela en taxi.

Några av de många intressanta områdena är gammalt konsthantverk och modernt måleri. Det låter som en udda blandning, men bortsett från alla gamla sevärda mästare, klassiska antikviteter från antiken, smycken och möbler, så är dessa kanske mest intressanta.

Koopman Rare Art är en av Londons ledande silverhandlare. I år har man med sig en silverservis som skänktes till 1824 till Sir John Gladstone efter en insamling från invånarna i Liverpool.  Gladstone (1764-1851) var en framgångsrik delägare i en handelsfirma i Liverpool under Napoleonkrigen. Han var far till William Gladstone, som var premiärminister fyra gången.

En fantastisk silverservis från 1824 av Sturr skänktes till Sir John Gladstone av invånanrna i staden Liverpool. Servisen om över 100 kilo säljs hos Koppman Fine Art från London i Maastricht.

Kommentera artikeln

*Namn:  *E-post (visas inte på sidan): 
 
*Rubrik:  *Vad är 4 + 2 (säkerhetsfråga)?  
*Meddelande: 

Gaugin och van Gogh i Danmark

Just nu visas en synnerligen intressant utställning på Ordrupgaard norr om Köpenhamn. Det är Vincent van Gogh som jämställs med Paul Gaugin och som båda har inspirerats av Emile Bernard. Utställningen avslutas med dramat i Arles.

Paul Gaugin var börsmäklaren i Paris, som gifte sig med en danska och som efter en vistelse på Martinique bestämde sig för att lämna hustru, fem barn och karriär och bege sig till Söderhavet. Men innan dess mötte han Vincent van Gogh,med vilken han utvecklade en stormig vänskap. Han blev också god vän med Emile Bernard i Paris.  Under 1880-talet vistades alla tre Bretagne och bodde bland annat i Le Pouldu.

Det stormade rejält mellan de två sedermera världsberömda konstnärerna Gaugin och van Gogh och deras yngre och ännu inte så uppmärkasammade kollega Bernhard. Striden gällde konstens mål och medel. Vid denna tid var inspirationskällan bland annat Japan, vilket framgår inte minst i Benhards måleri. Detta i sin tur inspirerade de båda mer namnkunniga målarna.

Till slut tröttnade van Gogh på storstadslivet i Paris och satte sig på tåget till Arles. Där tog han in på ett litet hotell, men kom ihop sig om räkningen och flyttade till Det gula huset, där han hyrde några rum. Vincent inredde ett gästrum åt Gaugin, som kom ned. Ganska snart blev de mycket osams. Då skar Vincent av sig ett öra vilket ökade dramatiken. Gaugin reste hem och van Gogh dog året därpå.

Ordrupgaard är en herrgård som uppfördes av försäkringsdirektören Wilhelm Hansen 1918 och innehåller en av Skandinaviens finaste samling impressionister. Dessa har varit grunden för denna strålande utställning, där konst lånats in från en rad av världens kända museer. Man kör enkelt dit endera från Köpenhamn eller Helsingör. Pågår till 22 juni.

Kommentera artikeln

*Namn:  *E-post (visas inte på sidan): 
 
*Rubrik:  *Vad är 4 + 2 (säkerhetsfråga)?  
*Meddelande: 

Antikklubben på antikrunda

I fredags gjorde 22 medlemmar ur Antikklubben en antikrunda i Stockholm. Vi samlades hos Skajs antikhandel på Nybrogatan och fick ett glas vin. Mikael Skaj vann priset Årets Antikhandlare förra året och visade en rad förnämliga antikviteter. Speglar i rokoko, ett skrivbord från Svindersvik, familjen Grills sommarställe på 1700-talet, byråar av Iwersson och Stenström, ljuskronor och modern konst.

Därefter pulsade vi i nysnön till Åmells antikhandel. Carina Engelhart Önne med medhjälpare visade en stockholmsutställning från 1700-talet och framåt. Fönstren var täckta med ogenomskinliga plasthöljen som visade "Vi hänger om" men Antikklubben fick se på den inte helt färdiga utställningen.

Till sist besökte vi den oförliknelige Jan Ribbhagen på Birger Jarlsgatan. Han var i storform och visade tillsammans med sina medarbetare upp bland annat en silverdrycksställning från tidigt 1600-tal under Gustaf II Adolfs tid med en stor mugg för brudgummen och en liten mugg för bruden. Vi fick lära oss hur man skiljer gammelslipade briljanter från nyslipade och fick hålla i en diamantring värd 1.2 miljoner kronor. Härliga silverkandelabrar från 1700-talet och en engelsk såskanna fordrad för omgivande varmvatten kostade 34 000 kr, trots att den var från 1700-talet.

Därefter gick vi i snöfallet till Hotell Victory i Gamla stan och åt en sagolik middag i samma sal som Collectors Awards håller galamiddag och delar ut antikpriserna. Mikael Skaj berättade om sin antikhandel och tillsammans gjorde vi en liten översikt av en marknad som minskar, men där det ännu finns intresse. Mikael berättade att ju finare saker han kan visa upp, ju mer köper kunderna. "Idag finns inga trender". Bland medlemmarna i Antikklubben fanns många intresserade, det hade köpts flera saker under rundan. En riktig trevlig afton tyckte alla!

Kommentera artikeln

*Namn:  *E-post (visas inte på sidan): 
 
*Rubrik:  *Vad är 4 + 2 (säkerhetsfråga)?  
*Meddelande: 

Uppladdning i januari

Det är kallt och det ligger snö och antikhandeln tar det lugnt. Uppladdning pågår inför Antikmässan i Stockholm den 13-16 februari.

Uppsala Auktionskammare inledde vårsäsongen med en onlinekvalitetsauktion i tisdags den 21 januari. Som vanligt var det en stor blandning av föremål. Vi hittade ett par roliga ljusstakar från förra sekelskiftet och en färgstark målning av Aly Ben Salem.

Ljusstakarna föreställde två kvinnor som i egyptiserande stil höll upp var sitt ljus. De var kanske så sena som förra sekelskiftet, men mycket dekorativa och såldes för 22 000 kr (2-3 000 Up).

Musikanter  av Aly Ben Salem var en gouache 30x40 cm som förställer en man och en kvinna sittande i skräddarställning på en gata. Den såldes för 32 000 kr (10-12 000 Up)

Han var en uppskattad konstnär i Stockholmslivet under mitten av 1900-talet. Han kom från Tunisien och levde länge i Sverige. Säkert finns det många porträtt i läsekretsen av Aly Ben Salem (1910-2001).

Kommentera artikeln

*Namn:  *E-post (visas inte på sidan): 
 
*Rubrik:  *Vad är 4 + 2 (säkerhetsfråga)?  
*Meddelande: 

Collectors Awards

En gång om året känner jag mig som jultomte. Det är när vi ringer runt till de som blivit nominerade till årets antikpriser. Alla blir förstås glada. Några blir förvånade. En och annan tycker att vi tagit i för lite. När jag berättade för Jan-Erik Öhgren att Brösarpsmässan nominerats till Årets nydanare av Collectors Awards, blev Jan-Erik jätteglad. Men i nästa andetag sade han med skälmsk ton, Vad menar du med "årets nydanare"? Hade inte "århundradets nydanare varit bättre?  Då hade ni inte behövt dela ut priserna så ofta...

Sune Jönsson, som är en känd antikhandlare i Osby undrar om vintage verkligen hör hemma bland antikviteter. Jag håller med honom. Vintage är för andra än antiksamlare. Samtidigt så dör samlarsläktet ut så sakta. Vi behöver olika slags förnyelse för att skapa intresse bland yngre generationer.

Minns ni antikaffären Camp som låg på Riddargatan i Stockholm i slutet av 1960-talet. Den drevs av Peter Pluntky och vände sig till ungdom av min egen generation med bland annat roliga möbler, prylar, stövlar och pycke, som ingen skulle kalla antikviteter för en jurybedömd avdelning, men som ändå var gammalt. Vid den tiden köpte jag en blå trenchcoat hos Myrorna, för någon tia, som jag hade framgång med.

Gamla kläder är inte antikviteter, men gillas ofta av personer som har känsla för gamla saker. Rätt som det är hoppar intresset över till gustavianska möbler. Därifrån är steget ganska långt till att belöna en förträfflig samlare som Johnny Dahlström tiotals år efter hans död.

Kommentera artikeln

*Namn:  *E-post (visas inte på sidan): 
 
*Rubrik:  *Vad är 4 + 2 (säkerhetsfråga)?  
*Meddelande: 


Just nu 1066 objekt

 
Annons Pil ner

Annons Pil upp
Annons Pil ner



Annons Pil upp