Nisse Strinning: Stringhyllan, 1950
Det började med ett diskställ 1949 och slutade med ett hyllsystem som exporterades över hela välden. Stringhyllan som utvecklades av Kajsa och Nisse Strinning sägs vara den svenska möbel som sålts mest i Europa. Idén om hyllan fanns redan då Bonniers folkbibliotek och Svenska Slöjdföreningen utlyste en tävling om en väggbokhylla som kunde sluka de väldiga mängder böcker i billighetsupplagor som Bonniers sålde.
Foto: Per Myrehed
Nisse och Kajsa Strinning vann tävlingen med sin lätta hylla i plastöverdragen ståltråd och hyllplan av trä. Succén blev omedelbar och exporten tog fart, först till Skandinavien sedan till resten av Europa och till sist till hela världen. Samtidigt utvecklades hyllan under 50- och 60-talen till ett stort avancerat hyllsystem, med i stort sett oändliga möjligheter att byggas ut med såväl golvstående som vägghängda gavlar i olika storlekar, och med mängder av tillbehör i form av över- och underskåp i olika fasoner, och vitriner och hyllplan för alla ändamål. Ett eget försäljningsbolag bildades och i Tyskland hade Stringhyllan egen tillverkning som kallades Deutsche String. Försök gjordes 1953 med gavlar i perforerad plåt, vilket ledde fram till gavlar i plexiglas, Stringplex, som blev ett kortvarigt äventyr utanför den plastöverdragna järntrådens värld, men som idag tillhör de mest eftertraktade Stringprodukterna.
Begagnade Stringhyllor av den vägghängda modellen med tre eller fyra hyllplan finns det gott om till överkomliga priser. I bästa fall får man betala någon eller några hundringar för en sådan enkel uppsättning i bra skick. Golvstående system på tre till fem sektioner dyker då och då upp på auktionsmarknaden och här kan priserna rusa iväg upp mot 4 000-6 000 kronor beroende på vilka skåp, hyllor och tillbehör som ingår. Den som letar efter Stringplex får vara beredd att betala mer än för standardhyllan. Tillverkningen av Stringhyllan har återupptagits.
Text: Björn Larsson