Det kom överraskande.

Även om Carl-Gustaf Petesén blir 65 år i februari, och således uppnår sin pensionsålder, så blev jag förvånad. Dels för att han kan branschen och har stor erfarenhet, dels för att när marknaden rasar ihop, så är inte det första man gör att byta chef. Lika lite som man skulle byta brandkårens chef just när en storbrand brutit ut.

Nej, jag funderar på några alternativa förklaringar. Endera är ägarna missnöjda och beslutar sig för att ändå agera. Frågan blir då vem som ska bli vd. En extern rekrytering är inte lätt. Särskilt som CGP själv pekar på att det finns många unga experter som knackar på dörren. Inom Bukowskis finns det flera kandidater.

Peter Andrén är vice vd och därmed officiellt närmast i rang. Han är chef för Malmökontoret sedan många år. Rätt ålder, klok och en bra person. Carl Barkman är chefsintendent och en stor entusiast för antika möbler. Han kan marknaden och känner alla viktiga kunder. Tom Österman har liksom de två övriga varit mycket länge på Bukowskis även han. Tom började som vaktmästare och har varit en av de tongivande och med ansvar för hembesök. Suverän blick för inredning och bäst i Sverige på att hänga en visning.

Tom-Tom lämnade Bukowskis tillsammans med Pontus Silfverstolpe för snart 3 år sedan, då de gick till Åmells. Efter två år lockade Carl-Gustaf tillbaka Tom Österman. Med vad? Nu arbetar han som en slags direktionsassistent och tittar på etableringar och analyserar marknaden.

Eller så är det inte ägarnas beslut som ligger bakom. Mitt tips är att det är Carl-Gustaf Petersén själv som beslutat sig för att avgå nu när han blir 65. En bra anledning att lyfta på hatten. Särskilt nu när det blåser kraftig motvind, och man tvingas till jobbiga uppsägningar. CGP har näsa för vart vindarna blåser.  Vi har sett det förr. Jag sätter en tia på Tom Österman.

Hoppas alla läsare har haft en god jul!! För mig började julen traditionsenligt kvällen före doppareda'n, då vi byter julklappar i familjen. Min äldsta dotter Madeleine gav mig några julgranskulor med fastklistrade foton av Carl-Gustaf Petersén, Niclas Forsman och Knut Knutson på.

Jag hade sagt i tidningen på frågan vad jag hade i granen, att jag skulle ha sådana kulor.  Madeleine påpekade att det var fult att narras, så därför hade hon nu gjort några sådana till mig. Jättefina!. Jag ska visa foto snart.

Under juldagarna har jag bara firat med familjen. Julafton hemma hos äldste sonen Philip med familj och Juldagen hade jag middag hemma för mina ungdomar. På måndag är jag tillbaka på kontoret. Då ska jag börja trendspana inför nästa år. Är det någon som har några idéer om vad som kommer att vara i ropet 2009?

 I mitt referat av Grafikauktionen på Stockholms Auktionsverk 11 december, så skrev jag om prinsarna Hessenstein. Det var oförsiktigt. En av våra läsare. tillika en sann historiker, C.B. påpekar:

"Jag noterar i det förträffliga magasinet Antikvärlden nr 1 2009 hur Du

- naturligtvis av rent förbiseende - råkar utnämna bägge Fredrik I:s och Hedvig Taubes söner till "prinsar".

AK byter VD meddelas det. Styrelseordföranden går in som VD. Hoppsan, det är inte så vanligt. Och det är ingen schism, bedyras det samstämmigt. Jahaaa...

I brist på närmare informationer, så får vi tro på det. Men varför skulle man byta just nu, när finanskrisen bryter in. Sist jag var på AK på Hälsingegatan i Stockholm var det väldigt tomt och tyst. Det var en vanlig dag. Ingen auktion.

Att satsa på nätauktioner tror jag är helt rätt. Men AK har satsat stort i nya fina lokaler och det har säkert kostat en del. Inom antikhandeln är man inte så lockad av att företa en resa ända bort till Hälsingegatan. Särskilt om man ska vara miljöriktig. Det är styvt 10 minuters promenad till T-banan. Antikhandlarna klagar också på att många varor står kvar i skylthyllorna, fastän de redan är sålda.

Men tiden kommer säkert att gå i Auktionskompaniets riktning. I Köpenhamn har den ledande auktionsfirman Bruun Rasmussen satsat stenhårt på sin Nettauktioner i Havnen, som AK har mer eller mindre tagit efter. I Osla har Blomqvist länge drivit nätauktioner i Lysaker och i Helsingfors har Hagelstams sin nätfilial Apollo. Alla efter samma koncept. Billiga varor ska säljas på nätet.

Ingrid Leffler som snart avgår som VD tillhör den tidigare ägarfamiljen Gustavsson. Kanske de nya ägarna  Lundins vill ha eget folk på plats. Det är inte ovanligt.

- Jag tar inga utländska checkar, berättade min gode vär antikhandlaren, när vi sågs på tunnelbanan från Gamla stan. Han skulle till Stadsauktion i Frihamnen och hämta inropade varor. Jag skulle till Andreas Rydén på Auktionsverket på Nybrogatan och se på kommande spännande auktioner.

- Det är bara krångel med utländska checkar, fortsatte antikhandlaren som har en trevlig väletablerad affär i Gamla stan. Det är dyrt och man vet aldrig om banken löser in dem.

Häromdagen satt vi några och talade om det ökande intresset från utlandet att köpa svenska antikviteter. Det är ju billigt för dem nu, när kronan är så låg. Men det finns både hederligt och ohederligt folk.

- Ett trick är att köparen skickar en check på ett mycket större belopp än vad köpet gäller, berättade en kvinnlig antikhandlare med många utländska kunder. Sedan går man till banken och löser in checken. Det går ofta bra och allt verkar frid och fröjd. Men efter ett par veckor visar det sig att checken saknade täckning. Vips drar banken tillbaka det beloppet. Så lita inte på checkar om du inte känner köparen. Använd EBAN nummer istället. Det har alla seriösa kunder.

Igår på Christie's Juvelauktion i London såldes en historiskt berömd diamant på 35.56 karat. Det var den så kallade Wittelsbachska diamanten, som är alldeles klar och blåfärgad, vilket är sällsynt. Den ägdes av Philip den IV av Spanien, som gav den till sin dotter i hemgift, när hon gifte sig med kejsar Leopold av Österrike 1666.

År 1722 kom diamanten genom giftermål att ägas av ätten Wittelbach. Den förblev i denna släkts ägo till 1964. Sedan dess har Wittelsbachdiamanten ägts av en privat samlare, som igår sålde den för motsvarande ca 190 miljoner kronor.

Idag är det Dryckesauktion hos Stockholms Auktionsverk.

Vilket hemskt ord!! Dryckesauktion. Det låter som ett mellanting av fylleri och utförsäljning av Spendrups läskedryckslager. Vinauktion heter det bland alla som är intresserade av vin, vare sig det är portvin eller cognac eller vanligt rödtjut. Men det är klart. Det statliga monopolet måste sätta sin stämpel på aktiviteten.

Nu var det sagt. Kul är det i alla fall att kunna köpa spännande gamla viner på auktion. Den här gången säljs bl.a. en champagneflaska från 1907, Heidseck Gout Americain, som bärgats från skeppet Jönköping, som förliste 1916. Utrop 8-10 000 kr.

Det är 40 nummer med champagne och mycket godsaker bland rödvinerna. Det är ett bra tillfälle att köpa goda viner till relativt överkomliga priser.

Jag kommenterar imorgon hur utfallet blev. Skål.